När polletten trillar ner...lite för långt.

Bror min har verkligen gjort vad jag gärna skulle vilja att fler människor skulle göra! Polletten har liksom trillat ner, hissen har nått ända upp och indianerna har hoppat i kanoten: han har gjort en remarkabel stil- och smakuppryckning det senaste året!

Från att ha burit en Tissot i stål som vi köpte till honom när han tog examen för 10 år sedan så slog han plötsligt till! Han stegade in på Nymans Ur i Västerås och köpte sig en Omega Seamaster 300 M Diver Chronometer! Han hade den goda smaken att köpa den med med svart urtavla och dessutom så valde han automaten och inte den billigare quartz-varianten. "Storartat!" sa storebror (jag).

Men precis som för sin storebror så slutade inte klockdelen av hjärnan att fundera. Han började köpa internationella klocktidningar och sneglade på min Breitling Aeromarine Super Avenger...och ett halvår senare var det åter dags för ett besök på Nymans. Den här gången var det en Breitling Aeromarine Chrono Superocean som placerades på armen. Klassiskt kronograf med svart urtavla. Han fick dessutom med det nu så moderna gummiarmbandet som syns på bilden. Men som tur är använder han stålarmbandet. Såvida man faktiskt inte dyker (stålet kan missfärgas av saltvatten) så är det stål som gäller! Gummit ruinerar helhetsintrycket!

Nu kan ju vän av ordning tro att två tämligen dyra och vackra ur på ett halvår skulle kunna räcka för den mest inbitna klockintresserade....men nä. Det är inte så denna sjukdom artar sig.

Så nu är det en Rolex som gäller. Han menar att deras klassiska Submariner i stål skulle göra sig i samlingen. När han frågar mig om saken så avråder jag honom å det bestämdaste. Rolex har förvisso sina förtjänster när det gäller tradition och tillverkning (även om inte allt de hävdar om sina verk är sant, mer om det i ett senare blogginlägg), men de är ett märke som definitivt har vett att inse att de kan ta bra betalt för myten och märkets värde i sig självt. En Submariner med sitt sladdriga armband och sin tråkiga ograverade boett för 58 000 kr känns...för tråkigt. Det finns så oerhört mycket mer spännande ur att köpa för de pengarna!

Så snälla, om ni står i begrepp att köpa en Rolex, kolla runt ordenligt först! Våga vara annorlunda!

Butik eller nät?

Är man sugen på att lägga vantarna på en Breitling for Bentley Motors med vit urtavla och inte har några problem med att bära en klocka som det står Bentley på utan att man har själva bilen i garaget (visst, en del har ju i och för sig det) och har lika mycket mod som pengar så är det dags att slå till! På uret.se har du chansen att spara storkovan just nu om du vågar slå till.

På sajten står det att den levereras med box, alla dokument och Breitlings 24 månaders world-wide garanti. Dessutom slipas det inte bort några serienummer. De är inte auktoriserade återförsäljare av Breitling.

Det första man möts av på Breitlings sajt (http://www.breitling.ch/) är en varningstext om att man aldrig ska handla deras ur över nätet. De ger aldrig garanti på produkter som inte är köpta av auktoriserade återförsäljare.

På uret.se står det att klockornas dokument stämplas av auktoriserad återförsäljare "i deras nätverk" och därför kan man lämna in klockan till en återförsäljare vid problem.

Går man in till en seriös urmakare och frågar vad de anser om sajter som säljer prestandaur på nätet så får man naturligtvis en veritabel jeremiad av varnande synpunkter till svars. Och det är naturligtvis förståeligt. Med en stor butik mitt på Biblioteksgatan i Stockholm så har man ju aldrig chansen att hålla lägre priser, och man har ju dessutom gått med på att se till att upprätthålla de rekommenderade utpriserna. Möjligen kan de tänka sig att slå av 5-10% på det priset om man har tur.

Ja, inte vet jag hur man ska göra om man vill ha sin Breitling så billigt som möjligt. Men det finns definitivt en stor glädje i att få känna på uret och prata med en professionell urmakare!

Same same but different

En av de äldre firmorna i schweizisk klockindustri är Revue Thommen. Firman härstammar från 1853 och tillverkade fickur (armbandsuret dök inte upp förrän kring tiden för första världskriget eftersom det var mer praktiskt i skyttegravarna) men övergick på 20-talet till att tillverka instrument för den nykläckta flygindustrin. Idag sitter det t.o.m. intrument från firman i Jas 39 Gripen.

Bell & Ross har inte samma stamtavla som Revue. Företaget grundades 1993 i Schweiz med målsättningen att göra professionella (för olika yrkesutövare alltså) ur som är synnerligen stryktåliga. Och de har verkligen lyckats! Bombröjare, dykare och astronauter använder deras produkter vilket vittnar om kvalitén i verk och boetter. Vilken av firmorna som var först med modellerna ovanför vet jag inte, och jag vet inte heller vilken prisskillnad som råder. Bell & Ross-modellen heter i alla fall BR 01-92 Black Dail och kostar ca 26 000 i Sverige, men du får ta dig till urmakare August Petersson i Gislaved (http://www.augustp.se/) om du vill fingra på en i verkligheten. Bell & Ross säljs inte över nätet.

Revue Thommen-modellen heter Airspeed Intrument Chrono och går tydligen att få tag på i Sverige. Vad den kostar vet jag inte, men den torde vara billigare än BR 01-92. Kul att se svenska firmor som tar in i Sverige okända märken som kanske kan öka urintresset!

Modellerna är ju till det yttre väldigt lika men innanför skalet är de tämligen olika: Revue förlitar sig på ett quartzverk medan Bell & Ross använder ett automatverk från ETA.

Det vore kul att få jämföra dem i verkligheten för att se om den prisskillnaden som jag tror finns kan motiveras!

Vad har Viggo på sig egentligen??

Eftersom jag utger mig för att kunna en smula om fina ur så deklarerade jag stolt för mina kamrater efter att vi hade sett "Eastern Promises" med Viggo Mortensen att han minsann hade en vacker schweizisk Vacheron Constantin på armen! Så var det med det! Efter att ha granskat den stora filmaffischen utanför biosalongen så bekräftade jag belåtet för mig själv att jag hade rätt. Man såg t.o.m. Vacherons klassiska Johanniterkors på urtavlan.

Men döm om min förvåning när jag gick in på Vacherons sajt och skulle ta reda på vad modellen hette och den inte fanns att uppbringa!Vafalls?? Inte är det en specialmodell speciellt framtagen för filmen...jag har ju sett modellen tidigare i en tidning.

Efter lite detektivarbete visade det sig att han egentligen bär en Jaeger-LeCoultre Master Control Steel on Steel.

Obegripligt! Jaeger är förvisso ett fint märke med flera läckra modeller och framstående tekniska lösningar....men inte f*n skulle en hårdhudad rysk gangster bära denna enkla modell!!

Nä, Viggo skulle ha haft en Vacheron Constantin Malte Tonneau Regulator Tourbillon i platina! Malte är inte i detta fall ett mansnamn utan en hänvisning till Johanniterkorset på urtavlan. Finns att inhandla på Nymans Ur 1851 på Biblioteksgatan för den hugade. Men Viggo hade sannolikt aldrig betalat för sin...

"Ur led är tiden...

...och ve att jag är född att vrida den rätt igen" lät Shakespeare sin Hamlet konstatera redan för över trehundra år sedan. Nu kanske det är förmätet av mig att tro att jag ska kunna påverka det jag tycker är ur led, det vill säga hur lågt intresset är för "haute horlogerie". Men min teori är att i detta land är det bara ca 5% som på något sätt är intresserad av vad de bär på armen. Till den lilla gruppen räknar jag in alla som är seriöst intresserade och som väljer sina ur med omsorg samt de som ibland kan tänka sig att titta i en klockbutiks skyltfönster men som nöjer sig med det som sitter på handleden "för den går ju hyggligt rätt och den skaver inte". Övriga 95% är i princip likgiltiga. Visst, de tycker att det är mer praktiskt att kunna avläsa tiden genom att titta på ett armbandsur än att ta upp mobilen, men uret får inte kosta över 400 kr och det ska helst kunna köpas på närmsta bensinmack.

Det är själlöst och tråkigt om du frågar mig. Allt jag tycker är att fler borde få uppleva känslan av att bära ett ur som man valt med omsorg och som man sneglar på med glädje flera gånger per dag fast man ibland vet hur mycket klockan är! Det handlar egentligen mindre om att lägga stora pengar på uret eller på att köpa ett speciellt märke för statusens skull och mer om att göra ett medvetet val! Vackra och speciella ur behöver inte kosta skjortan och statusen kan du ju strunta i eftersom 95% av alla människor du möter inte överhuvudtaget bryr sig om vad du bär. Nä, det handlar om att lägga till en till nutning i sitt liv och ta ett litet kliv upp på smakstegen! Du bär väl inte vita tubsockor till din dyra kostym längre, så varför tar du på dig ditt digitalur i svart oljig plast som du fick när du gick med i den där bokklubben för 5 år sedan??

För min del handlar intresset för vackra ur och komplicerade verk om ett stort intresse för design och teknik. Jag är väldigt intresserade av bilar och motorer också, och i princip är det samma intresse som för ur; bilarnas yttre och inre formgivning kan överföras till urens boetter, armband och urtavlor. Motorernas utseende och tekniska lösningar och uppbyggnad förhåller sig på samma sätt till urverken. Och jag märker att jag gör liknande val efter samma känslor både när det gäller bilar och ur. Till vardags kör jag en italienare med V6-motor. Det är dyrt och opraktiskt. På helgerna luftar jag en annan italienare av något ädlare märke med en biturbomatad V6:a. Ännu dyrare och om möjligt ännu mer opraktiskt....men vilken känsla!! Jag njuter av karossernas linjer, läderinredningens känsla och doft och motorns ljud och kromade insugningsrör!! Det ekonomiskt sunda vore naturligtvis att sälja bägge bilar och köpa en begagnad Volvo 740. Den tar mig tryggt och driftsäkert mellan punkt A och punkt B. Men, som min kära far säger: "Det finns mer värden här i livet än liter per mil!"

Precis så är det med mina val av ur. Att köpa ett automatiskt ur som delvis är handbyggt är varken ekonomiskt eller tidmätmässigt sunt. Att spendera 32 000 kronor på en mekanisk apparat som håller tiden sämre än en elektronisk som kostar 9,90 är egentligen korkat.

Men som sagt. Jag bär inte vita tubsockor till mina kostymer heller...

Den vilda jakten på rörelse

Länge länge har jag varit på jakt efter ett av den seriöse klocksamlarens viktigaste verktyg: en s.k. watch winder!
Jag kan dock aldrig bestämma mig: ska jag ha en batteridriven? En elektrisk? Hur många klockor ska få plats? I vilket material ska den vara gjord? Hur högt låter motorerna (jo, det är faktiskt ett reellt problem!)? Snurrar den i bägge riktningar eller bara i en? Och mina klockors verk, klarar de att dras upp i bägge riktningar eller bara i en?? Ska den passa in i inredningen???
För ett par månader sen var jag riktigt nära att slå till på den du ser här: en Rapport London i kolfiber! Jisses vad snygg och elegant den är!! Den fanns hos Bergströms ur i Göteborg och de skulle ha 5 000 kronor för den. I diskussionerna med den trevlige urmakaren kom vi dock fram till att den inte skulle fungera för min Breitling Navitimer Super Avenger eftersom 13-verket som sitter i den endast vrids upp medurs och winderns motorer snurrar i bägge riktningar. Sablar!! Det är nästan så att jag funderar på att skaffa en till automat till min samling bara för att få en anledning till att köpa windern!