2008-01-31

När polletten trillar ner...lite för långt.



Bror min har verkligen gjort vad jag gärna skulle vilja att fler människor skulle göra! Polletten har liksom trillat ner, hissen har nått ända upp och indianerna har hoppat i kanoten: han har gjort en remarkabel stil- och smakuppryckning det senaste året!


Från att ha burit en Tissot i stål som vi köpte till honom när han tog examen för 10 år sedan så slog han plötsligt till! Han stegade in på Nymans Ur i Västerås och köpte sig en Omega Seamaster 300 M Diver Chronometer! Han hade den goda smaken att köpa den med med svart urtavla och dessutom så valde han automaten och inte den billigare quartz-varianten. "Storartat!" sa storebror (jag).



Men precis som för sin storebror så slutade inte klockdelen av hjärnan att fundera. Han började köpa internationella klocktidningar och sneglade på min Breitling Aeromarine Super Avenger...och ett halvår senare var det åter dags för ett besök på Nymans. Den här gången var det en Breitling Aeromarine Chrono Superocean som placerades på armen. Klassiskt kronograf med svart urtavla. Han fick dessutom med det nu så moderna gummiarmbandet som syns på bilden. Men som tur är använder han stålarmbandet. Såvida man faktiskt inte dyker (stålet kan missfärgas av saltvatten) så är det stål som gäller! Gummit ruinerar helhetsintrycket!


Nu kan ju vän av ordning tro att två tämligen dyra och vackra ur på ett halvår skulle kunna räcka för den mest inbitna klockintresserade....men nä. Det är inte så denna sjukdom artar sig.


Så nu är det en Rolex som gäller. Han menar att deras klassiska Submariner i stål skulle göra sig i samlingen. När han frågar mig om saken så avråder jag honom å det bestämdaste. Rolex har förvisso sina förtjänster när det gäller tradition och tillverkning (även om inte allt de hävdar om sina verk är sant, mer om det i ett senare blogginlägg), men de är ett märke som definitivt har vett att inse att de kan ta bra betalt för myten och märkets värde i sig självt. En Submariner med sitt sladdriga armband och sin tråkiga ograverade boett för 58 000 kr känns...för tråkigt. Det finns så oerhört mycket mer spännande ur att köpa för de pengarna!

Så snälla, om ni står i begrepp att köpa en Rolex, kolla runt ordenligt först! Våga vara annorlunda!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Min far låter hälsa följande: Vanitas vanitatum et omnia vanitas.

Anonym sa...

Hmm...jag håller med om att länken på Rolex Submariner, från 2006 och bakåt, må vara sladdrig. Lika så är det snudd på obegripligt att bakboetten är ograverad. Men problemet är åtgärdat på de nya årsmodellerna. I alla fall i fråga om länken som numera är helgjuten. Dessutom är GMT master II en roligare klocka än "subben". Detta i och med GMT-funktionen. Har man sen också en förkärlek för dykarklockor faller blicken nog snarare på Sea-dweller´n som är en mer utpräglad dykklocka. Men visst, Rolex har stark konkurens i 40 000-kronorsklassen. Samtidigt känns en Rolex, vilken modell de nu än må vara, som ett fundament i en seriös klocksamling. Amen

Anonym sa...

Vanitas vanitatum et omnia vanitas - "Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet" - bah!

Inget är väl som fåfänga när den väl slagit klorna i oss. Underbart att skuffa undan sitt dåliga samvete och skänka sig själv en stund i allas beundran.
Eller hur Thomas? Alla kommenterar väl dig och din Submariner?

Anonym sa...

Ja, jag håller med Anonym! Vad vore livet utan fåfängan! Men visst, man kan ju skära ut hål i en gammal kaffesäck och använda istället för en Ralph Lauren-tröja om man vill. Både praktiskt och billigt...men hur roligt för öga och hjärta är det?

Dessutom till Johannas far: man skulle ju kunna hävda att det är en smula fåfängt att skriva på latin istället för på svenska också...

Tantaugusta sa...

Hm, är ju inte så bevandrad i denna värld - har ju inte ens en klocka på armen längre. Men, kan njuta av välskriva texter ändå...Och kanske bli inspirerad titta på nåt över 400kr ;)